Lisa

Igår spenderade jag min dag i stockholm. Den kallaste Junidagen på 84 år. Jag sprang då stockholm marathon. Kan sammanfattas följande; KALLT! Jag sprang på bra tyckte jag, det gick i ett bra tempo och jag kände mig bra i kroppen. Andningen var det inga problem med, var bara anfådd på vägen upp för västerbron. Jag sprang snabbare än vad jag hade planerat, men det kändes mycket bra. När jag kom till 20 km sprang man ut på gärdet och där blev det för kallt. Det var 4 grader, blåste 15 sekm och spöregnade, det tog stopp. Jag bestämde att jag skulle klara mer än halva vid det tillfället och det gjorde jag. Men jag tror att jag slutade vid rätt tid för det var så kallt och regnet rann nu rakt igenom min jacka. Jag bröt vid 2,3mil och jag grät. Ville verkligen klara det. Men det tog stopp. Blev inskjutsad till stadion och där trodde jag att jag skulle dö. Det är verkligen som Dennis säger det gör ondare att stanna än att fortsätta springa. ALLT gjorde ont och ALLT stelnade! Och framförallt, det var SÅ kallt. Jag kunde inte prata för att ansiktet hade mer eller mindre dött. Fick stå och vänta på Dennis och mina torra kläder för länge. När han tillslut kom hade jag inte längre någon talförmåga och jag kunde knappt klä av mig mina klader själv. Det går inte att beskriva hur kallt det var. När jag väl fått på mig nya torra kläder så gav sig inte andningen, hyperventilerade och fick för lite syre... dennis var svin orolig, stackarn. Då kom räddaren i nöden, en sjukvårdare. Känner mig som världens klenaste, jag fryser aldrig men just då var det för kallt. Blev typ buren till ett sjuktält där jag fick filtar och blev inplastad och de tvingade i mig vätskeersättning och svinvarmt vatten...tog ett tag innan jag började andas normalt. Usch det var hemskt! MEN inte ger jag mig, nejnej. Nästa år kör jag igen! kommer dock inte att gå till start om det regnar ;)

Några ord som sammanfattar dagen bra

Coolt, roligt, regn, blåst, kallt, gråt, NÖJD